Mmm, här luktar det gott, en tjusig tik
kanske, äh det luktar ju Linus : (

Vad synd om dig då Elon, det är mig de
kommer till om de kommer fattar du väl !!

Vi har gått en del promenader med ”P” och deras vovvar Melvin och Qvirre. Melvin växer så det knakar och brörjar bli stor, men ännu så länge, så är han ju bara en liten bebis med sina 5 månader. Linus och Melvin går bäst ihop, de leker och stojar, far över stock och sten. Det är så roligt att se dem. Elon busar allt han med emellanåt, när han får de rycken, annars går han och Qvirre och nosar och verkar vara i andra tankar. Det är skönt ändå, att alla fyra hundarna går bra ihop. Tre cockrar och en boxer. Så ”lika barn, behöver inte alltid leka bäst”  : )
Den 4 februari på eftermiddagen, så ska husse, matte och ”P” gå på föreläsning, som äger rum i SSRK:s regi på Sjögestad Motell. Ett känt gammalt ställe som ännu finns kvar. Många långtradarcahaufförer och andra också känner igen det, eftersom det ligger precis brevid gamla E 4:an och var mycket poppis förr, men även idag.  Föreläsningen ska handla om spårhundens utbildning och prägling hur hunden känner igen olika viltdofter m.m. Vi tror det blir riktigt intressant faktiskt, det ska bli kul, då de kommer att visa exempel inomhus. Tack Madde Andersson, för tipset : )

Imorgon ska lillhusse med familj komma på besök. Vi ska fixa våfflor och smaska på. Det värsta är ju, att det är ingenting för matte egentligen, dels för fett och dels för sött, men det är lördag, så matte får väl ta det som lunch. Håller ju på att gå ner i vikt, försöka för min hälsas skull, men det är inte lätt. Minus 1,2 från förra veckan till i måndags. Ska väga mig varje måndag, så hoppas jag bli piggare också när jag promenerar med vovvarna och att det går fortare framöver. Håll tummarna för mig : )
Hur som helst ska det bli trevligt med lite besök och extra kul är att få träffa barnbarnet lilla ”A”. Hon växer också så det knakar och har börjat sitta  upp, så idag fick vi hem barnstolen, som ”mormor” haft hemma hos sig. Matte torkade av stolen och hundarna var med förstås och kollade på. Jag satte dit en dyna, men antagligen måste hon ha en kudde bakom, men det tar vi imorgon. Husse fick tag i barnstolen för ca 10 år sedan och den fungerar lika bra nu som då. Ni känner säkert igen stolen, har funnits på många restauranger, bland annat ”gyllene måsen” och ”guldbågarna”, Mc Donald´s alltså ; )

Den här kommer lilla ”A” att sitta som en prinsessa i.

Det är så synd, att vi inte får lägga ut bilder på lilla ”A”, för hon har vuxit så och är så söt. Hon är nu 5 månader. Men man måste respektera föräldrarnas vilja, men synd är det att inte få visa en sådan liten gullunge. Snart fyller Elon 3 år. Inte klokt vad tiden går, den 1 februari är det hans dag, får se vad vi hittar på då. Nu är det dags att göra killarna sällskap framför tv:n och vi önskar alla bloggläsare, en trevlig och skön helg.
Hälsningar från tvåbenta och fyrbenta i Linköping

Matte känner sig lite som onde Darth Vader i ”Stjärnornas Krig” idag !

Hej !

I dagens blogg, tänker matte inte vara tyst, utan säga vad jag tycker och tänker. Kommer säkerligen att få kommentarer från de som tycker att matte har fel och från de som tycker att matte har rätt. Vad husse tycker vet jag inte riktigt, men han säger, att hundfolk och hästfolk är samma skrot och korn ! Nu vill jag poäntera, att det är bara vad matte tycker som skrivs idag och att det inte är alla cockerägare jag menar. Detta gäller mest uppfödare och de som har hanar för parning. Det är heller inte alla uppfödare jag menar. Jag drar inte alla över en kant, utan det finns många bra. Vi har en hund själva som kommer från en bra kennel och en som kommer från en dålig, där bara pengar räknas.

Vi har som en del av er vet, tidigare haft schäfer och golden tillsammans maken och jag. Vad gäller schäfern, så avlade man på hane och tik, där hanen var precis fel i höfterna. Detta ledde till att schäfertiken som maken hade då vi träffades fick tas bort alldeles för tidigt, då hon inte hade några höfthålor kvar pga beläggning. Där var det också pengar som styrde. När det gällde vår golden retriever, så var det en mycket seriös kennel som födde upp honom och hans syskon. De tog en kull lite då och då, en småskalig kennel alltså. Nu har tiden gått och kenneln finns inte längre, men uppfödaren gjorde upp så med köparen, att skulle de sälja hunden vidare, så skulle hon vara med vid försäljningen/köpet. Det tyckte vi var otroligt bra och kändes skönt också, eftersom rasen var ny för oss. Vi gick kurser, men sedan blev det inte så mycket mer, utan Charlie fick vara en sällskapshund som var med nästan över allt. Vi lärde känna lite golden-folk som var trevliga och man berättade om sina golden och en av kursledarna har jag fortfarande kontakt med och kan fråga om jag undrar över något. Charlies tid var ute och vi fick avliva honom 2009. Maken ville ha en hund med en gång, medan jag kände lite så där för en ny hund så fort efter. Till slut enades vi om en ny ras och en mindre hund. Valet föll på engelsk cocker spaniel. Vi gick på kurser då Elon var fruktansvärt rädd i början, vi hade sådana problem, att vi funderade på att lämna tillbaka honom. Då fick vi hjälp som kom ut och tittade på hur Elon betedde sig och de som kom ut, gav oss tips och vi började kurs. Sakta men säkert blev Elon som en helt annan hund och är idag en ganska framåt hund, men fortfarande fundersam och skäller på en del saker och människor. Det är dock stor skillnad. På kurserna lärde vi känna andra människor med andra raser, men även privata människor med cocker. Alla var otroligt vänliga och det blev en gemenskap. Det är så jag antar, att en kurs ska vara och leda till. En unik gemenskap med hundar, matte och hussar. Men även att en hundklubb, ska fylla det syftet också.

Husse och Linus i samspråk med ”NN” som har två cockertikar

Från första början när Elon kom till oss och var i det skick han var, så ringde jag cockerklubben och frågade om råd. Vi var förtvivlade här hemma. Vi tyckte inte att vi fick några svar riktigt, till slut vände vi oss då till två vanliga hundskolor, vars ledare kom och kikade på Elon. Redan där, så kan jag väl tycka, att man kunde ha gett oss stöd och försökt hjälpa oss från cockerklubbens sida. Detta löste sig ändå och jag blev intresserad av utställning. Wiolette som är min ”handler” ännu så länge hjälpte mig igång och hon följde med och sprang i ringen. Jag fick kontakt med flera personer, men särskilt några som jag tyckte var jättetrevliga och gav mig mycket hjälp. Nu några år senare, så har det blivit en fruktansvärt tråkig situation. Det kändes som att när man var ny, då var man själv och hunden oerhört spännande, men när hunden inte kom någon vart på utställning eller hade varit med ett tag, då var det som att kontakten började att dö ut. Har varit på besök hos några, för att helt och hållet informera mig om rasen och i stort sett från det att man klivit innanför dörren, så har man pratat så mycket skit om olika uppfödare, att jag har faktiskt blivit chockad. Har ofta undrat, att vad är det här för människor ? Hur kan man säga så om en annan uppfödare ? Det är ju ändå samma ras man brinner för, eller ska brinna för, men ändå så motarbetar man varandra. Två personer som har cockrar kan stå och prata på en utställning, sedan går den ena och fram kommer en tredje, då om man råkar gå förbi, då kan den första stå och prata skit om den andra till den tredje, fast det nyss var så glada miner. Är allt detta falskt ? För mig var detta en helt okänd värld, som jag faktiskt inte trodde fanns. Inte så tydligt iallafall. Det värsta är, att fler känner så och har fått höra både det ena och det andra om andra uppfödare, som man inte ens vet vilka det är !! Kan någon berätta, vad man vinner med detta ? Själv har jag fått lära mig, att en del tål absolut inte att man säger vad man tycker. Det är inte populärt, utan så länge man är tyst och hänger på och spelar med, så är allt bra. Säger man vad man tycker och kanske tycker annorlunda, då kan man få mail, sms och telefonsamtal med en rejäl utskällning. Vet även när det gäller detta, så har fler har drabbats. Jag funderar på att gå ur cockerklubben och fler med mig. Det är inget jag bara säger, utan så är det. Man är så trevlig mot sina köpare när en valp ska köpas, sedan kan det vara som att vända på en hand, man skäller ut nya ägaren efter noter, för att den nya ägaren inte gör som uppföda-ren vill. Men du har ju köpt din hund, då är det väl upp till nya ägaren, att få styra hur han eller hon vill att hunden, deras nydenfamiljemedlem ska växa upp ? Jag tycker att detta är förskräckligt. Som ny cockerägare och ny på rasen, så har man ofta många frågor och funderingar, då välkomnar man nya medlemmar så här ! Nej, ta och skärp till er. Detta är ingen lekstuga. Låt oss ha kul med våra cockrar och byta erfarenheter istället, för cockern är en underbar ras, vem orkar med vad Olga gör med sin tik borta hos Brittas avelshane och när det ska bli valpar och att den sa si och så ? Uppenbarligen, så paras hundarna i det fallet.

Nej, låt oss värna om cockern, de medlemmar som finns idag och nya som kommer. Detta är min åsikt och jag orkar tyvärr inte med mer bråk, för att någon eller några inte tål att höra sanningen. Så har det varit för oss,men livet är för kort att bråka, både hundars och människors.

Kram på er som texten INTE gäller, ni vet själva vilka ni är. Med önskan om en fortsatt bra vecka !

Matte lovade ju här om dagen, att försöka hitta den gamla bilden på svärfar som liten. Husse hittade den efter en hel del letande och vi har försökt fotografera bilden som den är i ramen. Vi ville inte ha sönder bilden, genom att försöka ta ut den. Bilden blev som ovan, så den blev inte bättre än så. På bilden syns svärfar när han var liten och red på ardenner-hästen Moppe. En kastrerad stor kille. Väldigt vågat att rida barbacka på en så stor häst, men är man djurvän, så är man. Lägg märke på tanten i bakgrunden som kommer på sparken. Det ser lite kul ut. Frågade husse, om det var någon som svärfar kände och hade berättat om henne, men hon förblir okänd, som hämtad ur en Åsa-Nisse film. Så vi kallar henne helt enkelt Eulalia ; )

Helgen som var, så skulle vi ha åkt på lite försenat födelsedagsfirande, men det blev inte av. Husse kände sig inte riktigt på humör, efter beskedet om hans pappa och matte var ledsen och grät både nu och då. Det kommer ju att vara lite jobbigt en tid framöver, även fast man vet att för svärfar, var det skönt att få slippa ifrån sjukdom. Det är precis som att hundarna förstår, för både Elon och Linus kom och buffade på matte ochhusse under dagen. Det var liksom inte som det brukade och det kände dom. Att vara utan dessa två individer skulle nästan inte gå, för rätt vad det är, så kan de busa och göra tokigheter, så husse och matte bara skrattar åt dom.

Under lördagen så plockade vi även bort de sista julsakerna och tog ner vår lilla gran på 150 cm : )  Precis perfekt, både när man tar upp den, men mest när man tar ner den. Linus var och är förskräcklig på att följa efter och kika och nosa på allt som ligger i påsar och kartonger. Kunde han stå på våra fötter, så skulle han nog göra det. Samtidigt så låter vi honom nosa och undersöka, eftersom han är så rädd för det mesta. Tycker att det borde börja ge sig, men han har ju varit ”harig” länge nu : (
Elon han går bara fram och kollar lite sedan går han oftast och lägger sig, men han måste ha lite koll, för han ligger gärna och kikar på oss när vi pysslar med något.

På söndagen var det dags för ”lillmatte” att åka hem efter en helg hos oss. Hundarna har varit inne i hennes rum och Elon har nosat på hennes säng flera gånger, nästan så man kan tro att han saknar ”lillmatte”. Husse och matte fortsatte att städa ut julen. Tog ner julgardiner och ljusstakar, så nu är det mer vårlikt. Vi saknar vårdukar, har några stycken bara. vet inte varför men vi tycker att det är svårt att hitta vårdukar med fina motiv. Skulle vilja ha dukar med t.ex tulpaner, narcisser, blåsippa på. Någon som kanske vet var de har mycket sådant på nätet ??  På söndagkvällen så duschadehusse både Elon och Linus, något som var välbehövligt, men om hundarna fått bestämma, så var det inte så. Duschen är jättefarlig och attackerar dom med sina strålar.

På måndagen var det så dags för trimning. Linus var den som trimmades först av dom båda förra omgången, därför var det naturligt att han var först ut. Jösses vad päls han hade. Vi har ju sett det, att han varit vildvuxen, men så mycket päls….  Det som togs bort från både honom och Elon, var som att vi fick en hund till som låg på golvet. ”M” var snäll och kom hit och trimmade, eftersom jag inte kan köra ännu med min arm. Hon passade på att ta Elon också, men han blev inte så ”hårt” trimmad, då han ska trimmas igen innan SSRK:s utställning den 11/2 i Mjölby. Vi tog en kaffepaus efter Linus, vilket var behövligt för ”M” tror jag.

Nu är bilderna som vanligt inte så bra, men här är Linus innan trimningen.

Efter trimningen….

Efter trimningen med Elon, så fixade jag lite lunch. Det mesta var förberett. Ett recept som min syster har fått alla att tycka om. Ett recept med lax och som tilloch med maken som är lite så där med just fisk, tycker jättemycket om. Så gjorde även ”M”, så jag fick maila över det till henne på kvällen sedan. Tack snälla ”M” för hjälpen. Det var välbehövligt och framför allt, så fick både jag och hundarna sällskap och en trevlig dag : )

Igår, onsdag, så kom min syster och hämtade mig ochhundarnaoch vi följde med till henne en sväng. Hon tyckte jag borde få komma ut lite och inte bara behöva sitta hemma med armen och det onda. Hundarna fick träffa ”flaten” Harry igen, som de inte har gjort på ett tag. Linus har träffat Harry, det var ju då det blev lite smågruff mellan de båda, men det var inget allvarligt. Linus var jättefeg och sprang och gömde sig i syrrans hall, så fort Harry kom emot honom igår. Så han vet, att Harry nestämmer där. Elon bekom det ingenting. Han gick omkring och både Harry och han lade sig och sov lite. Tror det var nyttigt för dem att träffas och det måste vi försöka göra oftare. För det mesta åker man dit utan hund…tyvärr !
Nej, nu blir det ett långt blogginlägg idag och klockan är mycket. Vi säger hejdå till alla bloggläsare och önskar er en trevlig helg. Själva ska vi på födelsedagsfikat nu på lärdag istället, som, skulle ha blivit förra helgen. Ha det bra !

En hel vecka sedan bloggen uppdaterades sist. Det har varit så mycket, att det har inte hunnits med att skriva på bloggen, samt att ibland har man helt enkelt inte lust. Dagens blogg börjar med en tråkig nyhet. Husses pappa, mattes svärfar och hundarnas ”farfar” avled nu i torsdags 12/1. Han har varit sjuk en längre tid och man har sett, att hans kropp tacklat av mer och mer, minnet sviktat och han har haft flera infektioner på varandra. Fast detta gick så fort i torsdags ändå, så vi blev väldigt snopna när budet väl nådde oss. Han har varit riktigt dålig en gång tidigare och då låg han inlagd, man trodde då att han inte skulle klara sig, men det gjorde han och fick komma hem. I torsdags förmiddag hade läkaren varit hos honom och sa, att han nog inte skulle orka så länge till. På sena eftermiddag kom sedan budet, att han var borta. Vi hoppades nog, att han kanske skulle fixa det denna gången också, men innerst inne visste vi egentligen var det barkade hän. Hans kropp ville inte längre och vi hoppas nu att han har fått återförenas med sig fru, som han så många gånger talade om. När vi brukade åka och hälsa på honom, så var det en självklarhet, att hundarna skulle med. Charlie var alltid med när han fanns och Elon och Linus likaså. Var det någon gång de inte var med, så frågade han efter hundarna direkt. Han var väldigt djurkär, särskilt i Ardennerhästar och hundar. Alltid när vi kom dit, så öppnade  han kylskåpet och tog fram några rester från det han ätit någon dag eller två innan man kom och hundarna tyckte ju att ”farfar” var toppen då förstås. Glömmer aldrig den gången vi var och han gav Elon och Linus en varsin stor stekt tjockkorv. Skulle det vara , så skulle det vara rejält : )  Eller som den gången han hade fått äppelpaj över och vaniljsås…klart hundarna ska ha vaniljsås också ! Han var verkligen en sann djurvän, vissa djur gillade han mer och andra mindre.

Hästar i arbete, inga högteknologiska traktorer då inte !

Han avskydde folk som var elaka mot sina djur. Vem gör inte det förresten ? Husse och matte har letat så pass idag efter en bild, där han som liten gosse, sitter på en stor ardennerhäst.. Vi hittar den bara inte och den är så fin. Hittar vi den, så lägger vi in den efteråt sedan. ”Farfar” blev 86 år, så han fick leva ett ganska bra och långt liv, trots hjärtproblem och diabetes.

”Vi säger hejdå till ”farfar” och han vinkar tillbaka och går sakta sin väg längs vägen, som går till ett okänt land, där varken du eller jag har varit. Ett land, som sägs ska vara underbart och där alla trivs, där var och en har en liten ängel som sitter på ena axeln. Vi vet, att du också har en på din axel. Den viskar hur du ska nå ditt mål, den leder dig till din käresta och ditt liv börjar på nytt. Vi vet nu, att du har det bra.”

Nu till Elon och Linus. Innan det tråkiga beskedet kom i torsdags, så var vi hos veterinären med båda hundarna. Elon skulle få sin 3-årsspruta. Inte klokt att han redan blir 3 år den 1/2. Linus skulle få klorna klippt, då vi inte klarar av det här hemma, varken husse eller matte. Han ålar som en hal ål och sprattlar som en griskulting. Dessutom så skulle ju veterinären kolla pälsen på honom, vad det där vita kunde vara. Elon var det inga bekymmer med. Det var ju bara sprutan han skulle ha, så det var snabbt avklarat.

Linus var så duktig, han satte upp tassarna på undersökningsbordet poch ville upp, sedan blev det mindre roligt. Ett biträde kom in och skulle börja klippa klorna, hon insåg ganska snabbt, att det var svårt. De lade Linus ner och husse fick ”mordhålla” honom på bordet och vad han skrek Linus. Det var hemskt. Han fick ha munkorg på sig också, vilket han inte är van vid. Elon bara tittade på Linus där han låg och skällde till ibland, precis som att han blev arg på husse och biträdet som gjorde Linus ”illa”. Ja, det lät verkligen så, som att de misshandlade honom, men vi tror att det var mer rädsla, för ingen klo blev felklippt och det gick bra på det viset. Linus var så rädd, så det kom ut kladd frånanalsäckarna till och med. Det har vi aldrig hört talas om förut, att det kan göra när hundar blir rädda. Har ni ? Förstår inte att han har blivit så rädd !! Matte klippte fel på en klo för länge sedan och vi tycker att detta bara har blivit värre och värre. Det får bli veterinären hedan efter om det inte fungerar hos vår trimmare. apropå pälsen, så kom en av veterinärerna in och tittade igenom pälsen. Hon sa att lopporna har försvunnit för länge sedan. Pälsen var jättefin, men däremot huden var torr och fnöskig. Det är därifrån det vita mjällaktiga kommer ifrån och ”kulorna” är helt enkelt skit som samlas och blir till kulor. Skönt att höra det, vi var lite oroliga för att odjuren inte hade försvunnit. Så imorgon får husse hjälpa till att duscha den lille herrn med nytt schampoo som veterinären rekommenderade.

I övrigt har vi gått på lite promenader med boxern Qvirre, cockern Melvin och deras matte. Hon har varit med som stöd också, då det ännu är lite halt och matte är lite rädd sedan halkan och armbrottet. Deras matte är så snäll, så hon brukar ta en av våra hundar, så jag bara har en att hålla reda på och hon får ha tre stackarn, men det gör inget säger hon och då får vi tro på det.  Ett stort tack till alla som hjälper matte just nu, med skjuts, hundarna och diverse annat. Tackar er av hela mitt (mattes) hjärta ! Med det avrundar vi dagens blogg och återkommer snart igen. Kram på er alla läsare.

Börjar känna oss tjatiga om Linus päls, men vi undrar vad det är han har för något i pälsen. Tror inte på detta med ohyra längre. Mattes teori om detta, är att när Linus plaskat färdigt ute i dyvattnet som finns brevid järvägen, så kommer han upp och går med öronen i backen. En bit efter så är det mycket sand på backen och matte tror att det är sanden som fastnar i våta pälsen och bildar som små ”kulor”. På Linus öron längst ner i pälsen, så har han massor med kulor/tovor i varierande storlek. När man borstar bort dessa, så ser det ut som om man tänker sig en spindelkokong med ägg i. För delar man på en ”Linus-kula”, så  är det som massor med vita små, små korn i, som ser ut som ägg, men matte funderar på om det inte är fint grus istället. Vi har tittat massor av gånger nu och inget rör sig. Inget som kryper eller hoppar. Elon och Linus fick sin sista dos av Stronghold i onsdags. Totalt har behandlingen nu pågått under 9 veckor. Elon har inga sådana ”kulor” som Linus. Tilläggas bör, att de kliar sig ännu, men inte alls så som det var i början. Linus har lite mjäll i pälsen, men det har han haft i stort sett sedan vi tog hem honom. Tog en bättre bild på päls som matte borstat bort och med ”kulor”som vi delat.

Vår fråga är alltså nu igen, är det någon som känner igen det vi berättar om Linus päls och kan komma med råd om vad det kan vara ? Alla råd och tips, är som vanligt guld värda !

De vita fläckarna är både oöppnade och öppnade kulor, tycker det är äckligt !

Igår försökte husse att klippa Linus klor, men inte ens husse med sina krafter, kunde hålla Linus. Han sprattlar och ålar sig så pass, att han kommer loss. Kan man åka till veterinären och de får lugnande, eller vad ska man göra ? Klorna blir bara längre och längre : (

Så här pass långa är de tack och lov inte ännu !!

Idag var vi till Valla fritidsområde och gick en sväng. Det var skönt. Matte har knappt varit utanför dörren sedan jag halkade, så det var extra skönt. På vägen mötte vi ett vildsvinsso med fyra kultingar….de var inte riktiga kan tilläggas. Elon blev rädd och tvärstannade, men vår lilla bekymmerscocker har blivit så modig, så han gick försiktigt fram och nosade på mamma vildsvin, nos mot tryne. Sedan fortsatte han att lukta på varje kulting. Linus var livrädd, han drog sig bakåt i sitt koppel och det blev inte bättre av att det kom ett äldre par varav den ena gick med kryckor. Det var jätteotäckt, så honom fick vi aldrig fram. Vi visste inte att dessa fanns där faktiskt, för i så fall hade vi tagit kort.

Söta som små, men kan vara livsfarliga som vuxna !

Ni som bor i eller utanför Linköping, om man följer hela den rundan från Gamla Linköping mot Valla fritidsområde och runt, finns det fler djur då ? Dit ska vi definitivt åka fler gånger, för att vänja hundarna…kanske inte vid att vildsvin står stilla och är okej att nosa på då ; )  men i övrigt.

Dags att avrunda för idag. Kom gärna med tips ang pälsfrågan och ni som bor i Linköping och har gått hela slingan, berätta gärna om det finns fler djur.
Hälsningar,
Matte, Husse, Elon och Linus

Nyårsaftonen gick bra för vår del; linus oc jag låg och sov när raketerna flög omkring ute. Det var ganska skönt, att bara slappa. Jag var tvungen att lyfta på huvudet i början, då raketerna sköts upp. Drömde att jag var med husse på viltspår och någon sköt med gevär, men så roligt var det ju inte, så jag fortsatte att sova. Jag vill ju visaför Linus, att det inte var farligt, så han fick ligga precis brevid mig.Tror att det var därför han var så lugn, han kände nog att jag var det. Snäll ”storebror” jag är va ? Tidigare på kvällen, så var husse och matte ute i trädgården och tände marschaller och mattes vedkorg som hon fick i julklapp. Det var jättefint, men Linus och jag hade lite svårt att tänka oss för. vi glömmer lätt bort att vi har en svans där bak och den var farligt nära elden flera gånger. Usch, vi kunde ju ha blivit brinnande facklor !

Vedkorgen som matte fick i julklapp av lillhusse med familj !

På nyårsdagen, så var vi trötta. Vi gjorde inte så mycket, utan tog det lugnt. Husse tittade på en film, som matte inte var så intresserad av, Ivanhoe hette den visst. Matte tyckrte den var tjatig, men vem satt där också efter ett tag tror ni ? Matte förstås, hon kunde inte hålla sig ändå och Linus och jag småslumrade. Inte lätt att vara uppe så sent på nyårsaftonen ; ) Under dagen kom det massor med stora snöflingor, som smälte lite. Det var inget skönt, för ja blev så blöt och kall i pälsen. Fy ! Linus skulle trimmassom igår måndag, men vet ni vad ? Han slapp undan den rackaren, för matte halkade på isen precis utanför tomten och föll. Vi drog inte då, utan hon bara föll omkull. Jag blev lite rädd och stannade vid matte, medan Linus gick ut mot vägen. matte bara släppte oss när hon ramlade, hon ropade på Linus samtidigt som hon gick som en hund på backen. Stackars matte, hon försökte ta sig till gräset för att komma upp och det lyckades hon med. Hennes hand såg jättekonstig ut och vi fick gå in igen, då började matte att gråta. Hon ringde till ”mormor” som var hemma som tur var. ”Mormor” kom ut och hämtade oss. Vi fick vara hemma i hennes lägenhet, medan hon och matte for upp till sjukhuset med den där konstiga handen. Det var nog tur det, för sedan fick vi veta, att matte brutit det stora benet i underarmen mot handleden. Matte kom hem med ”mormor” igen och Linus och jag blev så glada. Hon hade ett konstigt paket runt armen. Vi fick nosa på det, men det luktade konstigt….tror doften var sjukhusdoft !

Mattes trasiga arm. Hon har en strumpa över, för att gipset inte ska bli smutsigt.

Inatt har hon visst haft ont och idag under dagen. Hon har kelat med Linus och mig mitt i natten, men det gjorde inget. Vi ställer så gärna upp och tröstar henne. Tur iallafall säger matte, att det var vänster arm, för hon är högerhänt. Matte blev glad också, över att hon inte bröt ett ben eller slog i huvudet. Fy vad hemskt det kunde ha gått för vår matte  då ! Husse och vi hjälper matte så gott det går nu, till den värsta värken gått över. Hon ska tillbaka och röntga sig. Ligger det tokigt i armen på henne, då säger människoveterinären, att det blir operaton. Vi håller våra tassar, för att det inte ska bli så. Vi vill ha vår matte hemma och inte på sjukhus !

Just det, tänkte slutligen visa ”vår” järnväg, där matte brukar gå med oss och vi får springa lösa.

Ser ni vad lång den är ? Här brukar vi få springa lösa och det är så skönt : )

Hejdå säger jag för idag. Linus och matte och husse hälsar. Matte kommer snart att skriva igen, men då hoppas vi inte att det blir pekfingervalsen. Voff Voff från Elon.

Ja, idag är det näst sista dagen på det här året och i övermorgon tar ett nytt år över. Undrar vad det har med sig i bagaget ? Vi hoppas att det ska bli ett bättre år, ur hälsosynpunkt, så matte orkar hänga med mer på kurser, träffar och utställningar m.m.  Vi har sett att många har satt upp mål för 2012 och det tänker vi också göra, men vi tänker inte ha för höga krav det nya året. Matte gjorde upp mål inför detta året och det blev inte riktigt som vi ville under året, just vad gäller hälsan. Hundarna har gjort så bra de kan och Elon har varit superduktig i viltspår. Vi är jättenöjda. Det blev ingen ordning med vissa saker, men det har helt ochhållet berott på husse och matte. Vi hoppas som sagt att 2012 ska bli ett annorlunda år, med en mycket piggare matte och en mer tävlingsinriktad husse.

Våra mål med hundarna under 2012:

* Träna mer lydnad och få en Linus som går ordentligt fot, sitta och stanna kvar och ligg kvar.

* Att Linus ska gå bra i kursen Viltspår för nybörjare och klara anlagsprovet i samband med kursen.

* Att husse börjar vara med i tävlingar, så att Elon kan bli viltspårchampion. Han har kunskapen.

* Att matte ska orka träna mer lydnad med Linus på hemmaplan, men även lite med Elon.

* Att matte ska försöka åka mer till bullriga miljöer och miljöträna Linus.

Det var väl de viktigaste målen som vi har. Detta med utställningar kommer antagligen att bli mindre framöver. Wiolette som ställt upp hittills som ”handler” åt oss, går i pension och funderar på att skaffa sig en egen hund, att ägna sin lediga tid på. Då kommer antagligen inte tiden att finnas. Vi vet att hon ställer upp när hon kan, men det blir svårare om man skaffar en egen liten vovve och måste ägna sig åt den.Vi har sökt efter en ny ”handler” men inte fått något napp, så det ser mörkt ut för vår del med utställningar framåt sommaren. Ingen som har något tips på någon i  eller utanför Linköping, som kan tänkas ställa upp på utställningar ? Tips tas tacksamt emot i så fall. Med dessa ord avrundar vi årets sista inlägg på Elon och Linus blogg. Vi önskar alla läsare :

ETT

GOTT

 NYTT

Börjar dagens blogg med att skriva om den afton som komma skall, nämligen nyårsaftonen. Har sett att reklambladen har börjat komma var man kan köpa raketer, var de är billigast, störst utbud och så vidare. Vi smäller inga raketer själva på nyårsaftonen, utan det räcker så bra att höra och se grannarnas skjutande som lyser upp hela himlen. Visst är det vackert, det kan man inte komma ifrån, men ljudet måste låta hemskt i en hunds öron. Vår cockerkille Elon berörs inte något nämnvärt, utan kan sova sig igenom raketerna utan problem. Däremot är det Linus första riktiga nyårsafton, förra året var han så liten, så det lär han knappast komma ihåg. Husse fick låna hem en skiva med diverse ”otäcka” ljud på och Linus reagerade lite på alla ljud. Det var åska, gevärsskott och raketer. Åska hade vi i somras, men då brydde han sig inte alls. Det var nog mest matte som var och är livrädd för den : (

En rädd hund, så här kan både Elon och Linus göra för vissa saker. Kryper ihop utmed backen, med svansen hängande och skyndar sig småspringande förbi det som är otäckt, genom att se ut så här.

Matte läste, att man kunde beställa en gratis DVD på Swea fireworks, som man ska spela upp med raketer och ljud. Var inne och läste, att just nu är skivan slut och återkommer i februari. Om ni klickar på Swea fireworks, så kommer information som Swea själva lagt ut om just djur och raketer. Det tycker jag är bra, att de faktiskt också tar sitt ansvar i den här frågan. Denna veckan ska den DVD-skivan få gå varm här, för Linus skull. Jag hoppas verkligeninte att han blir så rädd, att han gömmer sig och skakar. Jag vet tyvärr de hundar som är så rädda, att man får stänga in dem i ett mörkt rum, ge lugnande och försöka stänga ute ljudet, så gott det går. Detta tycker matte är fruktansvärt, att matte eller husse till en hund, ska behöva gå och införskaffa lugnande medicin, enbart för raketers skull, men vad ska man då göra ? För vi kan ärligt erkänna som matte skrev i början, att vi tycker fyrverkerier som är riktigt anordnade är otroligt vackert att se på. Däremot tycker vi, att man kan försöka stoppa okynnes-skjutandet och bara skjuta den dagen det gäller,alltså nyårsafton, julafton, påskafton, valborgsmässoafton och kanske midsommarafton. Det är fruktansvärt för dessa ägare, se sin hund, vara så rädd och nästan få panik. Vi får se nu, hur vår Linus reagerar. Vi hoppas inte att han blir rädd, eftersom han ska gå spårkurs framöver också och då blir det gevärsskott. Det bästa man kan göra om man ser, att hunden börjar bli lite frågande och vanka oroligt omkring, det är att se en bra film, ha ljudet på högt och dra ner persiennerna, och bara var som vanligt. Några tips från oss nedan.

Tips (ni har säkert läst, hört om detta tidigare):
* Ha ljudet högt på TV:n eller radion
* Var som vanligt, när fyrverkeriet börjar
* Ta inte upp hunden och ömka den, det kan vara svårt, men för hundens bästa försök
* Dra för gardiner/persienner, för att undvika ljusskenet från raketerna

Nog om detta med raketer och rädda hundar, men jag hoppas att inte allt för många vovvar får lida, varken av människans intag av alkohol och dessa raketer. Drick och skjut med måtta ; )

Vad har vi gjort i julhelgen då ? Jo, på julafton, så kom det lite besök för att fira med oss. Lillhusse med sambo och lilla ”A” kom. Lillmatte åkte med dem, så hon kom också. ”Mormor” kom och blev kvar över natten. Vi hade det jättetrevligt och husse hade klätt ut sig till tomte och var inne hos grannen och ”tomtade”. Elon och Linus blev inte alls rädda, men de kände ju på doften och hörde på rösten att det var husse. När han kom in, så tog han sitt lilla barnbarn ”A” i knät och hon såg lika belåten ut för det. Ingen rädsla, utan hon satt där och kikade på oss. Vi tog kort och det tyckte hon var konstigt antagligen. Det blixtrade hit och dit. Hon är 4 månader nu och det är så kul, när man kan prata lite med henne och hon svarar tillbaka. Hon har upptäckt att hon har roliga saker i slutet på sina ben, nämligen fötter ; )  De plockar hon med och ”tjattrar”, så söt. Hon kan vara lite svårflörtad (som matte, styvfarmor eller vad mannu ska kalla sig), men ”mormor” satt och pratade med henne och då ”svarade” hon tillbaka och log. Man behöver väl nästan inte skriva, vem som fick mest julklappar, när det är en sådan liten ängel med. Hundarna fick en varsin julklapp av Melvin och Qvirre, av ”mormor” och av oss. Så de blev inte utan. De gillade julklappen de fick av Melvin och Qvirre särskilt. Det var som en kub med ett hål i. I kuben fanns små godisbitar, som påminde om korv, så det blev lite tänkande också, för att få ut de där goda bitarna ur hålet, så fick de hålla på och trixa och tänka. Det var bra, då hade de att göra en stund. De hade ätit upp nästan allt, redans om igår. Några småbitar kvar bara, men det åkte i sopen.

Bilden är från julen, 2010. – Husse, ta av den här löjliga dräkten !

Igår på juldagen, så åkte vi ut till min syster med familj och hade en trevlig dag. Melvin och Qvirres matte gick hem till oss och hämtade Elon och Linus, hem till sig. Det hade gått jättebra. Elon får för sig ibland, att han ska hoppa på lilla Melvin och ”jucka”. Fattar inte att han inte känner att det är en valp ? Är det normalt ? Vi var hos min syster vid 13-tiden och var inte hemma förrän 21.30 ungefär. Vi åt (konstigt, va ? ) god lax och potatis, sedan spelade vi lite spel, systersonen fick sina julklappar, vi fikade och vi vuxna spelade Hazard. I år var det husse och matte som tog hem de flesta sakerna. Systersonen var med och kastade tärningarna åt sin pappa och det var riv efter kartongen med skumtomtar. Till slut vann maken den och vad ledsen systersonen blev, men han fick smaka skumtomtar och då blev det bra. Maken lämnade kartongen där sedan, vi behöver knappast godis, en diabetiker och överviktig och en överviktig. Hur som helst, så kikade vi på tv och avslutade kvällen med tacos. Det kändes som att man skulle spricka, bara äter och knappt rör sig. Trevligt var det iallafall. Tack syster med familj och tack Melvin och Qvirre, för att Elon och Linus fick vara hos er : )

Systersonen klurar med Lego. Det är det bästa han vet och han är
en snabbtänkt kille, när det gäller atts ätta ihop figurerna också : )

Dags att avrunda bloggen, den är redan på tok för lång. Idag har allt varit lugnt bara. Tränat lite lydnad med Melvin och Linus. Det behövs verkligen. Tog trimmern och rakade bort skägg som Linus fått, måste få en tid för trimning. Annars har vi ”degat” framför tv:n och nu är det sängdags. Vi ses snart igen. Hälsningar från oss i Linköping

Julen kommer med stormsteg och idag är det dagen före dopparedagen. Vi har precis fixat färdigt julskinkan, alla paket är inslagna, ja det mesta är i stort sett färdigt. Skönt ! Hundarna hade fullt upp att kika på oss, när vi höll på med skinkan. Linus var värst, han satt och stod precis vid benen på oss. Det luktade jättegott i hundarnas nosar säkerligen. Matte råkade tappa ut lite skinksaft ur plasten som skinkan låg i och det tog inte lång stund förrän två jyckar tvättade golvet. Det var gott också, det där som husse och matte höll på med. Givetvis, ska de få smaka en liten skinkbit de med imorgon på självaste julafton. Paket får de också, det måste vi ju bara köpa, de tillhör ju familjen de med.

Imorse när matte gick upp, så hade vi glömt att stänga dörren som är in till vardagsrummet. Vi brukar göra det på kvällen, så inte hundarna kan gå in där. För det är oftast där, det kissas tyvärr : (    Antagligen var det väl bara för att jag skrev om julgranen och att hundarna kanske får för sig att kissa på den. Någon, Linus tror vi) hade kissat förståss mot granen, där halmbocken står. Denna någon kom inte intill granen och som tur är missat bocken, men gjort en fläck på julgransmattan. Vi trodde i vår enfald, att kanske, kanske skulle detta vara över nu, men inte. Det är någon tik som löper här i området, vet inte om det kan påverka, men för det ska det ju inte kissas inne. Blir galen på detta och äckligt är det ! Matte gick direkt och hämtade ”piss off”, ett medel som hundarna ska reagera på och inte vilja kissa just där igen. Det har hjälp hyfsat tycker vi, men själva driften att urinera och markera är starkare. Någon tyckte väl att granen behövde ha lite vätska ; )

På förmiddagen, så kom vovvarna Qvirre och Melvin förbi och vi gjorde sälskap på ”vår” gamla järnväg. Det gick jättebra med hela gänget. Linus var lite jobbig att få in, men som tur var, så hade matte godis med sig, så till slut kom han. Melvin fick gå i koppel och han ville ju busa stackarn, men han är alldeles för liten ännu, att släppa. Ibland tycker vi att Linus är det med, för han lyssnar inte till 100% och det gör inte Elon heller alltid. De slår dövörat till. Finns det hörapparater till hundar tro ?     : )

Dagen har rullat på och nu ikväll, ska vi bara ta det lugnt. Se på TV och slappa. Imorgon vid 13-tiden får vi besök och kommer då att göra som de flesta andra, äta så man nästan mår illa, bli svimfärdigt trött, plocka undan, se på Kalle (om man inte diskar), ta fram fika, dela ut paket m.m Husse har lovat att vara jultomte hos grannarna och de barnen känner inte alls husse, så det skulle vara kul att se vad de säger. Förut har deras pappa varit tomte, men inte nu alltså. De kanske blir livrädda, vem vet ? Undrar var Melvin ska säga, som träffar tomten för första gången i sitt liv ? Ska bli spännande att höra av husse. Elon och Linus fick ett varsitt paket av Qvirre och Melvin idag, men det öppnas imorgon. Var har köpt ett varsitt till dom också, och vi hoppas att det blie bra för dom.

Skriver inte så mycket mer idag, får se om det blir något imorgon, men räkna inte med det. För nu tar vi jul. Avrundar med fler julkort som vi har fått, från snälla hundvänner på nätet och i verkligheten. Hejdå !

Elon som tomte, bilden tagen 2009

Bilder från hundvänner

Från Annelie med sina Berner Sennen, Skansens Hundar

Från Tessan, sambon Assar och deras Lagotto´s  Acke & Primo

Britta med familj. Britta kommer också från Upsy Daisy´s kennel.

Teddy med matte Madeleine och husse Pierre Andersson

 Sist men inte minst, en julhälsning från Qvirre och Melvin.

Ja, igår hade hundarna bekymmer, särskilt Linus som är väldigt nyfiken av sig, men samtidigt lite feg. Vi satte upp vår lilla nyinköpta plastgran. Vi har inte haft någon på säkert 5 år och vi har oftast varit borta över julen, så vi har känt att det bara har varit onödigt att sätta upp den gamla granen, sedan började den ”barra”, den tappade plastbarren. De torkade väl upp, vi vet inte. Nu har vi en som bara är  150 cm. Fast den är så liten, så blev den precis lagom och jättefin. Husse och matte hängde upp olika färgade kulor, halmhjärtan, halmstjärnor och glitter runt granen. Och givetvis ljusen också. Allt detta var både Linus och Elon med och kikade på, de följde varje steg vi tog och nosade på kulorna och det mesta vi tog fram. Lika bra att de får nosa och se, att det inte är farligt. Husse placerade ut Linus och Elon framför granen och fick ett skapligt kort på de båda.

Elon, vad är detta för konstigt träd ? Jag vet inte Linus,
för sådär ser det inte ut i skogen ju ? Konstiga människor vi bor hos ! Mmmmm!

Vi är i stort sett färdiga med julstädning också, det är det där sista och det går nästan inte att ta förrän kvällen innan pga att hundarna springer ut och in. Juldukarna är pålagda, julgardiner uppsatta, lussebröd bakat för ett bra tag sedan, jultomtar nästan över allt. Det är bara badrum och lite damm på högre höjder som ska bort, uppe på skåp och hyllor med mera. Tänk så mycket stök för en dag i stort sett.

Idag var ”mormor” och matte och handlade julmaten. Det var allt en del folk i affären, fast vi var ganska tidigt ute. Lite matvaror har vi redan hemma, men det var en del att köpa till, så nu är det färdigt också. Vi lär inte svälta ihjäl precis !

En sak som inte är färdigt är julklappsinköp. Ska köpa något till Elon och Linus tänkte vi, men vad ? Muka djur har de så det räcker, godis också. Det får nog bli ett varsitt tuggben, för något annat vet vi inte som de behöver, vi får fundera husse och matte.  Nu vet jag att husse kommer att läsa här och det är inte säkert att matte alls köper det hon frågar om, men är det någon som vet, var man kan få tag på rejäla kängor/stövlar som man inte blir blöt i och som passar vid viltspårträning i skog och mark ? Husse vill ha som stövlar samtidigt säger han, som liksom går upp på benet. Det vill han ha i julklapp. Jag förstår inte riktigt vad det är för modell han är ute efter, men jag får väl kolla runt. Så husse, ta inget för givet nu ! Vill ha tips ! Ni kan maila om ni vill till cf72@spray.se eller skriva i kommentarsrutan.

Matte får väl köpa en sådan här julklapp och
”kränga” på sig, det gillas säkert : )

Nu har det börjat snöa här igen. Det har snöat under dagen, ungefär som det gjorde igår, men det blev bara kvar lite vitt på backen. Hundarna tycker det är skönt att rulla sig i snön, för det kliar ju fortfarande lite i pälsen på dom. Det måste vara någon löpis (löptik) här i närheten, för båda killarna står och nosar hur länge som helst på en fläck och liksom vädrar i luften. De blir ju lite lustiga då ; )

Vi har fått några julkort på mailen och det är alltid lika trevligt. Vi har fått några på facebook också, men här läögger jag bara ut korten från de som mailat. Vi bockar och bugar och ser givetvis fram mot fler julhälsningar : )  Det avslutar dagens blogg. Vi ses snart igen. Hejdå !

 Kennel CoolaCox och Carina Kjellqvist

Grabbarna boys och matte Patricia Wernersson

Harald, Håkan och Frankie med matte Lisbeth Larsson
och husse Tomas Larsson

”Ragdollen” Pennie och snygga Diesel med
husse Torbjörn och matte Madeleine Ivarsson