Vad är det med cockerfolket ???

Matte känner sig lite som onde Darth Vader i “Stjärnornas Krig” idag !

Hej !

I dagens blogg, tänker matte inte vara tyst, utan säga vad jag tycker och tänker. Kommer säkerligen att få kommentarer från de som tycker att matte har fel och från de som tycker att matte har rätt. Vad husse tycker vet jag inte riktigt, men han säger, att hundfolk och hästfolk är samma skrot och korn ! Nu vill jag poäntera, att det är bara vad matte tycker som skrivs idag och att det inte är alla cockerägare jag menar. Detta gäller mest uppfödare och de som har hanar för parning. Det är heller inte alla uppfödare jag menar. Jag drar inte alla över en kant, utan det finns många bra. Vi har en hund själva som kommer från en bra kennel och en som kommer från en dålig, där bara pengar räknas.

Vi har som en del av er vet, tidigare haft schäfer och golden tillsammans maken och jag. Vad gäller schäfern, så avlade man på hane och tik, där hanen var precis fel i höfterna. Detta ledde till att schäfertiken som maken hade då vi träffades fick tas bort alldeles för tidigt, då hon inte hade några höfthålor kvar pga beläggning. Där var det också pengar som styrde. När det gällde vår golden retriever, så var det en mycket seriös kennel som födde upp honom och hans syskon. De tog en kull lite då och då, en småskalig kennel alltså. Nu har tiden gått och kenneln finns inte längre, men uppfödaren gjorde upp så med köparen, att skulle de sälja hunden vidare, så skulle hon vara med vid försäljningen/köpet. Det tyckte vi var otroligt bra och kändes skönt också, eftersom rasen var ny för oss. Vi gick kurser, men sedan blev det inte så mycket mer, utan Charlie fick vara en sällskapshund som var med nästan över allt. Vi lärde känna lite golden-folk som var trevliga och man berättade om sina golden och en av kursledarna har jag fortfarande kontakt med och kan fråga om jag undrar över något. Charlies tid var ute och vi fick avliva honom 2009. Maken ville ha en hund med en gång, medan jag kände lite så där för en ny hund så fort efter. Till slut enades vi om en ny ras och en mindre hund. Valet föll på engelsk cocker spaniel. Vi gick på kurser då Elon var fruktansvärt rädd i början, vi hade sådana problem, att vi funderade på att lämna tillbaka honom. Då fick vi hjälp som kom ut och tittade på hur Elon betedde sig och de som kom ut, gav oss tips och vi började kurs. Sakta men säkert blev Elon som en helt annan hund och är idag en ganska framåt hund, men fortfarande fundersam och skäller på en del saker och människor. Det är dock stor skillnad. På kurserna lärde vi känna andra människor med andra raser, men även privata människor med cocker. Alla var otroligt vänliga och det blev en gemenskap. Det är så jag antar, att en kurs ska vara och leda till. En unik gemenskap med hundar, matte och hussar. Men även att en hundklubb, ska fylla det syftet också.

Husse och Linus i samspråk med “NN” som har två cockertikar

Från första början när Elon kom till oss och var i det skick han var, så ringde jag cockerklubben och frågade om råd. Vi var förtvivlade här hemma. Vi tyckte inte att vi fick några svar riktigt, till slut vände vi oss då till två vanliga hundskolor, vars ledare kom och kikade på Elon. Redan där, så kan jag väl tycka, att man kunde ha gett oss stöd och försökt hjälpa oss från cockerklubbens sida. Detta löste sig ändå och jag blev intresserad av utställning. Wiolette som är min “handler” ännu så länge hjälpte mig igång och hon följde med och sprang i ringen. Jag fick kontakt med flera personer, men särskilt några som jag tyckte var jättetrevliga och gav mig mycket hjälp. Nu några år senare, så har det blivit en fruktansvärt tråkig situation. Det kändes som att när man var ny, då var man själv och hunden oerhört spännande, men när hunden inte kom någon vart på utställning eller hade varit med ett tag, då var det som att kontakten började att dö ut. Har varit på besök hos några, för att helt och hållet informera mig om rasen och i stort sett från det att man klivit innanför dörren, så har man pratat så mycket skit om olika uppfödare, att jag har faktiskt blivit chockad. Har ofta undrat, att vad är det här för människor ? Hur kan man säga så om en annan uppfödare ? Det är ju ändå samma ras man brinner för, eller ska brinna för, men ändå så motarbetar man varandra. Två personer som har cockrar kan stå och prata på en utställning, sedan går den ena och fram kommer en tredje, då om man råkar gå förbi, då kan den första stå och prata skit om den andra till den tredje, fast det nyss var så glada miner. Är allt detta falskt ? För mig var detta en helt okänd värld, som jag faktiskt inte trodde fanns. Inte så tydligt iallafall. Det värsta är, att fler känner så och har fått höra både det ena och det andra om andra uppfödare, som man inte ens vet vilka det är !! Kan någon berätta, vad man vinner med detta ? Själv har jag fått lära mig, att en del tål absolut inte att man säger vad man tycker. Det är inte populärt, utan så länge man är tyst och hänger på och spelar med, så är allt bra. Säger man vad man tycker och kanske tycker annorlunda, då kan man få mail, sms och telefonsamtal med en rejäl utskällning. Vet även när det gäller detta, så har fler har drabbats. Jag funderar på att gå ur cockerklubben och fler med mig. Det är inget jag bara säger, utan så är det. Man är så trevlig mot sina köpare när en valp ska köpas, sedan kan det vara som att vända på en hand, man skäller ut nya ägaren efter noter, för att den nya ägaren inte gör som uppföda-ren vill. Men du har ju köpt din hund, då är det väl upp till nya ägaren, att få styra hur han eller hon vill att hunden, deras nydenfamiljemedlem ska växa upp ? Jag tycker att detta är förskräckligt. Som ny cockerägare och ny på rasen, så har man ofta många frågor och funderingar, då välkomnar man nya medlemmar så här ! Nej, ta och skärp till er. Detta är ingen lekstuga. Låt oss ha kul med våra cockrar och byta erfarenheter istället, för cockern är en underbar ras, vem orkar med vad Olga gör med sin tik borta hos Brittas avelshane och när det ska bli valpar och att den sa si och så ? Uppenbarligen, så paras hundarna i det fallet.

Nej, låt oss värna om cockern, de medlemmar som finns idag och nya som kommer. Detta är min åsikt och jag orkar tyvärr inte med mer bråk, för att någon eller några inte tål att höra sanningen. Så har det varit för oss,men livet är för kort att bråka, både hundars och människors.

Kram på er som texten INTE gäller, ni vet själva vilka ni är. Med önskan om en fortsatt bra vecka !