Till minne av “farfar” !

En hel vecka sedan bloggen uppdaterades sist. Det har varit så mycket, att det har inte hunnits med att skriva på bloggen, samt att ibland har man helt enkelt inte lust. Dagens blogg börjar med en tråkig nyhet. Husses pappa, mattes svärfar och hundarnas “farfar” avled nu i torsdags 12/1. Han har varit sjuk en längre tid och man har sett, att hans kropp tacklat av mer och mer, minnet sviktat och han har haft flera infektioner på varandra. Fast detta gick så fort i torsdags ändå, så vi blev väldigt snopna när budet väl nådde oss. Han har varit riktigt dålig en gång tidigare och då låg han inlagd, man trodde då att han inte skulle klara sig, men det gjorde han och fick komma hem. I torsdags förmiddag hade läkaren varit hos honom och sa, att han nog inte skulle orka så länge till. På sena eftermiddag kom sedan budet, att han var borta. Vi hoppades nog, att han kanske skulle fixa det denna gången också, men innerst inne visste vi egentligen var det barkade hän. Hans kropp ville inte längre och vi hoppas nu att han har fått återförenas med sig fru, som han så många gånger talade om. När vi brukade åka och hälsa på honom, så var det en självklarhet, att hundarna skulle med. Charlie var alltid med när han fanns och Elon och Linus likaså. Var det någon gång de inte var med, så frågade han efter hundarna direkt. Han var väldigt djurkär, särskilt i Ardennerhästar och hundar. Alltid när vi kom dit, så öppnade  han kylskåpet och tog fram några rester från det han ätit någon dag eller två innan man kom och hundarna tyckte ju att “farfar” var toppen då förstås. Glömmer aldrig den gången vi var och han gav Elon och Linus en varsin stor stekt tjockkorv. Skulle det vara , så skulle det vara rejält : )  Eller som den gången han hade fått äppelpaj över och vaniljsås…klart hundarna ska ha vaniljsås också ! Han var verkligen en sann djurvän, vissa djur gillade han mer och andra mindre.

Hästar i arbete, inga högteknologiska traktorer då inte !

Han avskydde folk som var elaka mot sina djur. Vem gör inte det förresten ? Husse och matte har letat så pass idag efter en bild, där han som liten gosse, sitter på en stor ardennerhäst.. Vi hittar den bara inte och den är så fin. Hittar vi den, så lägger vi in den efteråt sedan. “Farfar” blev 86 år, så han fick leva ett ganska bra och långt liv, trots hjärtproblem och diabetes.

“Vi säger hejdå till “farfar” och han vinkar tillbaka och går sakta sin väg längs vägen, som går till ett okänt land, där varken du eller jag har varit. Ett land, som sägs ska vara underbart och där alla trivs, där var och en har en liten ängel som sitter på ena axeln. Vi vet, att du också har en på din axel. Den viskar hur du ska nå ditt mål, den leder dig till din käresta och ditt liv börjar på nytt. Vi vet nu, att du har det bra.”

Nu till Elon och Linus. Innan det tråkiga beskedet kom i torsdags, så var vi hos veterinären med båda hundarna. Elon skulle få sin 3-årsspruta. Inte klokt att han redan blir 3 år den 1/2. Linus skulle få klorna klippt, då vi inte klarar av det här hemma, varken husse eller matte. Han ålar som en hal ål och sprattlar som en griskulting. Dessutom så skulle ju veterinären kolla pälsen på honom, vad det där vita kunde vara. Elon var det inga bekymmer med. Det var ju bara sprutan han skulle ha, så det var snabbt avklarat.

Linus var så duktig, han satte upp tassarna på undersökningsbordet poch ville upp, sedan blev det mindre roligt. Ett biträde kom in och skulle börja klippa klorna, hon insåg ganska snabbt, att det var svårt. De lade Linus ner och husse fick “mordhålla” honom på bordet och vad han skrek Linus. Det var hemskt. Han fick ha munkorg på sig också, vilket han inte är van vid. Elon bara tittade på Linus där han låg och skällde till ibland, precis som att han blev arg på husse och biträdet som gjorde Linus “illa”. Ja, det lät verkligen så, som att de misshandlade honom, men vi tror att det var mer rädsla, för ingen klo blev felklippt och det gick bra på det viset. Linus var så rädd, så det kom ut kladd frånanalsäckarna till och med. Det har vi aldrig hört talas om förut, att det kan göra när hundar blir rädda. Har ni ? Förstår inte att han har blivit så rädd !! Matte klippte fel på en klo för länge sedan och vi tycker att detta bara har blivit värre och värre. Det får bli veterinären hedan efter om det inte fungerar hos vår trimmare. apropå pälsen, så kom en av veterinärerna in och tittade igenom pälsen. Hon sa att lopporna har försvunnit för länge sedan. Pälsen var jättefin, men däremot huden var torr och fnöskig. Det är därifrån det vita mjällaktiga kommer ifrån och “kulorna” är helt enkelt skit som samlas och blir till kulor. Skönt att höra det, vi var lite oroliga för att odjuren inte hade försvunnit. Så imorgon får husse hjälpa till att duscha den lille herrn med nytt schampoo som veterinären rekommenderade.

I övrigt har vi gått på lite promenader med boxern Qvirre, cockern Melvin och deras matte. Hon har varit med som stöd också, då det ännu är lite halt och matte är lite rädd sedan halkan och armbrottet. Deras matte är så snäll, så hon brukar ta en av våra hundar, så jag bara har en att hålla reda på och hon får ha tre stackarn, men det gör inget säger hon och då får vi tro på det.  Ett stort tack till alla som hjälper matte just nu, med skjuts, hundarna och diverse annat. Tackar er av hela mitt (mattes) hjärta ! Med det avrundar vi dagens blogg och återkommer snart igen. Kram på er alla läsare.